Foto: Magda Ehlers via Pexels
Måsar som skränar från gryningen, spillning på balkongerna och fåglar som dyker mot boende är en återkommande sommarfråga i föreningar med platta tak och skorstenar. En bostadsrättsförening på Hästhagen i Malmö har i sommar tagit till skyddsjakt mot de häckande måsarna, enligt föreningen helt lagligt, och lät fälla fåglar mitt inne i staden. Innan din styrelse gör samma sak behöver du veta var den juridiska gränsen går. Den är smalare än den låter, och flera av stegen kräver tillstånd som föreningen inte kan ge sig själv.
Alla vilda fåglar är fredade
Utgångspunkten i svensk rätt är att viltet är fredat enligt 3 § jaktlagen. Fredningen omfattar alla vilda fåglar, och den gäller uttryckligen också deras ägg och bon. Att en mås stör betyder alltså inte att den är fritt vilt. Fåglar får jagas bara om det följer av lag eller av ett beslut som fattats med stöd av lagen, och samma sak gäller om ni vill röra ett bo eller slå ut ägg: att göra ingrepp i ett bo och att ta eller förstöra fåglars ägg räknas enligt 2 § jaktlagen som jakt. Den som handlar utan sådant stöd bryter mot jaktlagstiftningen.
Skyddsjakt är ett snävt undantag
Skyddsjakt är just ett undantag från fredningen, inte en allmän rätt att skjuta besvärliga fåglar. För att skyddsjakt på vilda fåglar över huvud taget ska få beslutas krävs enligt 23 a § jaktförordningen att tre villkor är uppfyllda samtidigt: det får inte finnas någon annan lämplig lösning, jakten får inte försvåra att arten behåller en gynnsam bevarandestatus i sitt naturliga utbredningsområde, och jakten ska behövas av ett godtagbart skäl, till exempel hänsyn till allmän hälsa och säkerhet. Att fåglarna låter mycket räcker sällan i sig. Kravet på att inget annat rimligt alternativ finns är själva kärnan, och det är därför de förebyggande åtgärderna längre ner nästan alltid ska prövas först.
Vem beslutar, och vad styrelsen inte får göra själv
Skyddsjakt efter måsar prövas av länsstyrelsen. Enligt 29 § jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt efter andra djur än björn, varg, järv, lo, säl och örn, om förutsättningarna i 23 a § är uppfyllda. Måsar hör till de andra djuren, medan Naturvårdsverket beslutar om de stora rovdjuren, sälen och örnen. Det är alltså till länsstyrelsen föreningen vänder sig med en ansökan, och Naturvårdsverket vägleder om skyddsjakt. Ett beslut som gäller jakt efter vilda fåglar överklagas däremot inte till Naturvårdsverket utan till allmän förvaltningsdomstol, vilket följer av 58 § jaktförordningen. Styrelsen kan inte fatta beslutet åt sig själv.
Viss skyddsjakt får en jakträttshavare bedriva på eget initiativ under de tider och villkor som räknas upp i bilaga 4 till jaktförordningen, och då får enligt 26 § jaktförordningen också ingrepp göras i fåglars bon och ägg förstöras. På föreningens egen mark är föreningen normalt jakträttshavare, eftersom jakträtten enligt 10 § jaktlagen hör till fastigheten. Men bilagan är snäv. Av måsfåglarna räknas fiskmås, gråtrut, havstrut och skrattmås upp i punkt 2, och bara i tre situationer: i en anläggning för att där förhindra skada eller annan olägenhet, på mark med jordbruksgrödor eller yrkesmässig trädgårdsodling, eller när jakten sker på särskilt uppdrag av den kommunala nämnd som ansvarar för miljö- och hälsoskydd. Ingen av dem beskriver utan vidare ett bostadstak eller en innergård, så utgå inte från att bilagan täcker er situation. Stäm av med länsstyrelsen först.
Ett krav gäller oavsett vilken väg ni väljer, och det förbises lätt. 3 kap. 6 § ordningslagen säger att skjutning med eldvapen inom ett område som omfattas av detaljplan kräver tillstånd av Polismyndigheten. Nästan all tätortsbebyggelse är detaljplanelagd. Även när skyddsjakten som sådan är laglig får därför ingen lossa ett skott på föreningens tak utan polisens tillstånd, och jakten ska utföras av någon med jägarexamen och giltig vapenlicens. Att på egen hand skjuta, fånga eller förgifta fåglar, eller att riva bon och slå ut ägg utan stöd, är ingen styrelsefråga att lösa internt. Det är jaktbrott, och straffet är enligt 43 § jaktlagen böter eller fängelse i högst ett år.
Börja med de lagliga åtgärderna
Eftersom skyddsjakt förutsätter att inget annat fungerar är det där arbetet ska börja, och oftast slutar. De mest verksamma åtgärderna är förebyggande och helt tillåtna så länge de sätts in innan fåglarna har börjat häcka:
- Fysiska hinder på tak, skorstenar och ledningar: fågelpiggar, spända vajrar eller nät som gör de attraktiva häckningsplatserna oanvändbara.
- Sätt upp hindren i tid. Att hindra fåglarna från att bygga bo är tillåtet, men så snart ett bo finns omfattas det av fredningen, och att röra det räknas som jakt. Punkt 16 i bilaga 4 ger jakträttshavaren rätt att flytta ett fågelbo och dess ägg eller ungar om boet i ett hus eller på en gård orsakar allvarlig skada eller olägenhet. Flytta, alltså, inte förstöra. Att i övrigt riva bon eller slå ut ägg kräver stöd i bilagan eller ett beslut från länsstyrelsen.
- Ta bort det som lockar: säkra soprum och sopkärl, mata inte fåglar och håll gården fri från matrester.
- Sanering och rengöring av spillning bör göras av personal med rätt skydd, eftersom fågelspillning kan bära smittämnen.
Måsar återvänder till samma plats år efter år, så åtgärderna ger bäst effekt när de görs tidigt på våren och upprepas. Att stänga häckningsplatserna innan säsongen är en naturlig del av föreningens löpande fastighetsskötsel, och en förening som gör det slipper i regel både konflikten och frågan om jakt.
Så bör styrelsen agera
Börja med förebyggande hinder som sätts upp innan häckningen, håll gården ren från mat, och gå inte händelserna i förväg. Räcker inte det, ansök om skyddsjakt hos länsstyrelsen i stället för att agera på egen hand, och kom ihåg att skjutning i tätort dessutom kräver polisens tillstånd. Dokumentera besluten i styrelseprotokollet. Att lösa en störning genom att bryta mot jaktlagstiftningen byter bara ut ett problem mot ett dyrare.